EU-kommissionen var under WTPF flink på att presentera ett observatorium för global Internet-policy (Global Internet Policy Observatory – GIPO). Satsningen presenteras som en online-plattform för att kunskap och delaktighet hos deltagare i globala debatter om Internetpolicy. Satsningen är en del i unionens digitala agenda (DAE).[1]

Satsningen är intressant bl.a. därför att den tar utgångspunkt i spänningen mellan nationalstatens reglering och Internets horisontella karaktär. Som Kommissionen påpekar är problemet att nätet inte kan regleras på nationell basis, utan att nyckeln till utveckling endast kan ske på internationell nivå. Kommissionen betonar också behovet av att bibehålla Internet som en global infrastruktur, och att detta behövs för att

– Tillförsäkra skyddet för mänskliga rättigheter

– verka för nätneutralitet

– hantera s.k. cyberkriminalitet

– skapa en trovärdig regim för IPR

– skapa ett internationellt fungerande regelverk för e-handel, med mera.

Det har allt sedan WSIS 2003 och 2005 funnits ett explicit ogillande av principen för multistakeholder participation för Internets styrning bland många regeringar. Det beror bland annat på att modellen anses underminera den demokratiska roll som exempelvis ITU och andra internationella organisationer skulle vilja ha. I botten finns också det grundmurade ogillandet av USA:s roll i Internets styrning, men också med fler förklaringar.

GIPO är ett initiativ som EU-kommissionen vill stå bakom, synas i samband med. Det är också ett led i den digitala agendan att internationalisera internet Governance.  Kommissionen är därför t.o.m. beredd att betala för utvecklandet av en sådan organisation. Initiativet är än så länge mycket vagt, och EU:s medlemsstater har än så länge inte hunnit diskutera det i sina huvudstäder. I skrivande stund borde initiativet åtminstone en gång diskuterats i EU:s high Level Group on Internet Governance (HLIG).

I månadsskiftet hände mycket då det gäller europeisk nätneutralitet. Dels bad IT-kommissionär Nellie Kroes i ett tal Europaparlamentet om hjälp att lägga i nästa växel, och införa nätneutralitet snabbar än vad som tidigare kunde förutses. Bara dagar efter talet stod samvetsorganisationen Access tillsammans med en av de mer aktiva parlamentarikerna på området, värd för ett möte i Europaparlamentet om nätneutralitet.

Det blev också offentlig att EU under Kommissionär Kroes under sommaren ska publicera sin strategi för nätneutralitet inom ramen för Europas digitala agenda.[1]

EU:s kommissionär för den digitala agendan, Neelie Kroes, sparkade i maj igång valrörelsen inför valet till Europaparlamentet i maj 2014. Under det kommande året vill hon avskaffa roaming-kostnaderna[2] i Europa, samt förmå alla Europas telekombolag att tillämpa kommersiell nätneutralitet. I detta fall skulle det innebära att acceptera tjänster som konkurrerar med den egna telefonin, t.ex. Skype.

Den senare insatsen för nätneutralitet motiveras med att mellan 20-50% av Europas användare av mobilt bredband har avtal med sina telekomoperatörer där kommunikationstjänster som exempelvis Skype blockeras, eller där fildelning med peer-to-peer-teknik bromsas.[3]


[2] Roaming-kostnaderna är förenklat den extra avgift konsumenten betalar för trafikutbyte med en teleoperatör i ett annat land. Avskaffad roamingavgift skulle troligtvis för konsumenten innebära en enhetstaxa för att ringa inom EU, på samma sätt som det råder enhetstaxa att ringa inom Sverige idag.

Som belysts tidigare här kan EU:s kommande regelverk för integritet online komma att ha stora effekter för användarna. Mest retoriskt tydlig har troligtvis parollen ’rätten att kunna bli bortglömd på nätet’ varit. Men det handlar också exempelvis om rätten att kunna flytta data mellan tjänsteleverantörer, och en anmälningsplikt ifall dataintrång skett. Som SvD skriver handlar det också om att digitala personuppgifter har ett stort ekonomiskt värde.

Frågorna är komplexa, eftersom möjligheten att kunna radera en användares data ju också förutsätter att kontrollen över denna data faktiskt samlas och centreras, dvs. något som paradoxalt nog skulle kunna leda till minskad integritet.

Som rapporterats tidigare är det lobbyfest i Bryssel runt detta regelpaket. Stora tjänstetillhandahållare på nätet har intresse av så långtgående harmonisering av reglerna som möjligt. Anpassning av elektroniska tjänster till ett lapptäcke av nationella lagstiftningar innebär givetvis en merkostnad. Som det europeiska paketet ser ut nu, innebär harmonisering i praktiken anpassning till den mer liberala amerikanska lagstiftningen på området. Intressant är också att läsa den amerikanska utrikesförvaltningens och dess handelsdepartements kommentarer till det europeiska regelverket.

En av de mer uppmärksammade kraven är att företag som tillhandahåller tjänster, vid dataintrång, måste anmäla detta inom 24 timmar. Detta tidigare krav har nu mildrats, och i stället föreslås motsvarande anmälningsplikt ske inom 72 timmar, och bara i de fall det medför ’reellt’ hot mot användarnas integritet.

Euractive beskriver förslaget som extremt kontroversiellt i alla EU:s institutioner, Därför argumenterar åtta länder (Belgien, Tjeckien, Danmark, Estland, Ungern, Sverige, Slovenien och Storbritannien) för att det föreslagna regelverket ska reduceras till ett direktiv, dvs. ge större flexibilitet och troligtvis större nationellt inflytande över reglerna. 

European Digital Rights (EDRi) rapporterar om tidtabellen för EU:s integritetsarbete. Hittills har fyra av fem kommittéer röstat, och nu återstår bara Kommittén LIBE (ungefär motsvarande inrikes- och lagkommitten). Enligt EDRi:s uppgifter ska den sista kommittén i Europaparlamentet rösta om regelverket 29-30 maj.[1]

I början av juni träffades EU:s justitieministrar i Luxemburg. Där diskuterades också bl.a. reformen av befintligt regelverk för skydd av data. Det verkar som om lobbyingen för de mildrade kraven för företag att anmäla dataintrånghar fått fäste.

Det visar sig också att EU-kommissionen stöter på patrull då det gäller att implementera det föreslagna regelverket också i EU-institutionerna, bl.a. med krav på intern regeländring innan Vivianne Redings förslag från 2012 kan implementeras.[2]

I Sverige har debatten i huvudsak manifesterats i ett par inlägg.[3]


EFF och New York Times rapporterar om en förestående avlyssningslag i USA. Det är den nationella polismyndigheten FBI som sedan 2010 söker ett legalt stöd för att lyssna av inte bara telefoni, utan även Internettrafik.

Till skillnad från exempelvis den svenska FRA-ordningen, behöver ett domstolsbeslut godkänna avlyssningen innan den sker, och den sker då också riktad mot individer, och inte mot breda grupper av människor.[1]

I början av juni rapporterade flera engelskspråkiga tidningar om vad som beskrivs som intrång i Internetanvändares integritet. Det är mediala tungviktare som Washington Post, New York Times och The Guardian som bekräftar att det sedan åtminstone sex år finns ett tidigare hemligt övervakningsprogram i amerikanska myndigheter för säkerhet och Internetsäkerhet kallat PRISM.

Enligt New York Times rapportering syftar programmet i huvudsak till att samla in information om Internetanvändare utanför landets gränser, och att det minimerar eventuellt information som av misstag registreras av amerikanska medborgare, eller andra som bor i USA.

Enligt uppgifterna samlar övervakningsprogrammet in uppgifter (metadata) om inloggningsuppgifter, e-post, chattar, bild, film, filöverföring med mera. Programmet ska ha initierats i kölvattnet av ’elfte september’ i USA, och utökats under Obama-administrationen.

Genom ett tidigare domstolsbeslut beordras åtminstone kommunikationsbolaget Verizon (en av USA:s största trafikförmedlare) att på daglig basis lämna över trafikloggar och annan metadata till försvarsmyndigheten NSA.

Representanter för ansvariga myndigheter i USA ha försvarat dessa rutiner för massavlyssning med att de formellt sett är lagliga (by rule of law). Programmet motiveras med att det är nödvändigt för att skydda USA mot terrorhot, med mera.

Enligt rapporteringen ska data om Internetanvändande från flera stora tjänsteleverantörer som exempelvis facebook, Apple, Microsoft, Yahoo, Skype, America Online, Google, Youtube med flera systematiskt samlats in.Redan i rapporteringen förnekar emellertid flera av dessa företag att de systematiskt tillhandahåller information om sina användare (annat än i individuella fall och efter ett aktiva domstolsbeslut).

Flera journalister spekulerar också i huruvida dessa avslöjanden sker i samband med, och eventuellt pga. det bilaterala mötet mellan USA:s och Kinas president.[1]

Europadomstolen har nu avkunnat dom i Sveriges tillämpning av datalagringsdirektivet (directive 2006/24/EG). Domen innebär i korthet att domstolen förelägger Sverige att betala ett schablonbelopp på tre miljoner euro, eftersom Sverige underlåtit att införa direktivet i svensk rätt. Bötesbeloppet är relativt milt. Sverige ska enligt domen betala nästan 41 000 Euro per dag. Denna summa reduceras till ca 9 600 Euro per dag.

http://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2013-05/cp130066sv.pdf

Domen i sin helhet:

http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=137828&pageIndex=0&doclang=SV&mode=req&dir=&occ=first&part=1&cid=3738252

Datalagringsdirektivet

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006L0024:en:NOT

EU:s kommissionär för den digitala agendan, Neelie Kroes, sparkade i maj igång valrörelsen inför valet till Europaparlamentet i maj 2014. Under det kommande året vill hon avskaffa roaming-kostnaderna[1] i Europa, samt förmå alla Europas telekombolag att tillämpa kommersiell nätneutralitet. I detta fall skulle det innebära att acceptera tjänster som konkurrerar med den egna telefonin, t.ex. Skype.

Den senare insatsen för nätneutralitet motiveras med att mellan 20-50% av Europas användare av mobilt bredband har avtal med sina telekomoperatörer där kommunikationstjänster som exempelvis Skype blockeras, eller där fildelning med peer-to-peer-teknik bromsas.

http://www.euractiv.com/infosociety/commission-moves-abolish-roaming-news-528144


[1] Roaming-kostnaderna är förenklat den extra avgift konsumenten betalar för trafikutbyte med en teleoperatör i ett annat land. Avskaffad roamingavgift skulle troligtvis för konsumenten innebära en enhetstaxa för att ringa inom EU, på samma sätt som det råder enhetstaxa att ringa inom Sverige idag.