Nellie Kroes har tydligt argumenterat för ett Europeiska regelverk runt nätneutralitet. Hennes argumentation bygger på att eftersom endast Nederländerna och Slovenien har explicita Nätneutralitetslagar, skulle 96% av Unionens befolkning sakna sådan lagstiftning.

Men nu ifrågasätts den s.k. Artikel 23 i förslaget som kontraproduktiv. Kritiker menar att förslaget bidrar till ett icke neutralt nät.

I nuvarande utkast säger artikel 23 att föreslagen lag ska hindra Internetleverantörer från att blockera eller bromsa Internet-trafik: “blocking, slowing down, degrading or discriminating against specific content, applications or services.”

Kritiker menar emellertid att artikel 23 öppnar för prisdifferentierad Internetaccess (s.k. two tiered Internet). Formuleringen i Artikel 23 om definierad kvalitet i tjänsterna (“specialized services with a defined quality of service or dedicated capacity.”) kan också tas som intäkt för prisdifferentierade tjänstekvalitet.

Kroes å sin sida menar att denna risk inte är överhängande eftersom artikeln också har en generell formulering om kvaliteten i Internetaccess (att sådana tjänster inte ”… shall […] impair in a recurring or continuous manner the general quality of Internet access services,”).

Enligt samma källa försvarar Kommissionens talesman Ryan Heath företagens möjlighet att (pris-) differentiera kvaliteten i Internetaccess, (dvs. en affärsmässigt motiverad inskränkning av nätneutralitet). Hans argumentation baseras på att post- och flygtjänster tillåtits prisdifferentiera i decennier, varför det också vore riktigt när det gäller Internetaccess.

http://www.pcworld.com/article/2048563/digital-rights-activist-eus-proposed-net-neutrality-law-as-useful-as-an-umbrella-in-a-hurricane.html

https://www.laquadrature.net/en/pcworld-digital-rights-activist-eus-proposed-net-neutrality-law-as-useful-as-an-umbrella-in-a-hurric

Frågan om Nätneutralitet har spridit sig från USA, och har under hösten också blossat upp i Europa. Som oftast består frågan av en myriad av aktörer och intressen, i gränslandet mellan politisk reglering, affärsmodeller och tekniska förutsättningar.

Debatten om Net Neutrality har uppstått därför att Internetanvändandet förändras. Flera använder nätet, och en allt större del av ekonomierna blir Internetbaserade. Med tillväxten av användandet av smartphones växer det mobila Internetanvändandet snabbt. En smartphone-användare sägs använda 40 gånger så mycket bandbredd som en traditionell telefonikund. När nu Smartphone-användandet i Sverige närmar sig 20% av alla kunder, ställer det givetvis nya och höga krav på de mobila näten. Helt plötsligt upptäcker operatörerna att kunderna nu vill använda den mobila bandbredd de redan betalar för. Införseln av s.k. 4G-Internet access kommer än en gång omdefinera marknadernas spelregler.

Den ovan beskrivna utvecklingen utmanar och ändrar redan idag den etablerade affärsmodellen för Internetaccess.
Då fast bredband växte fram skedde det under s.k. All-You-Can-Eat Internet Access, dvs. att kunden betalar en enhetlig avgift för Internetaccess, för att därefter få obegränsad tillgång till nätet, utan begränsningar i exempelvis antalet Mb, och utan trafikdiskriminering eller trafikprioritering). Den etablerade affärsmodellen kan liknas vid den fasta avgiften i elräkningen, men där kunden inte betalar någon rörlig avgift alls.

Idag rör sig flera ISP:er i riktning mot ett tak i Internetanvändandet. Mobil Internetaccess har redan idag i många fall en begränsning i antalet Mb som kunden får förbruka på en månad. Därefter stryper operatören trafiken till en mycket låg bandbredd. Det finns fortfarande abonnemang som accepterar en obegränsad användning av nätet, men då till ett högre pris. Trafikprioritering/-diskriminering och prisdifferentiering är med andra ord ofta två sidor av samma mynt.
Det är också ovanstående utveckling som EU-kommissionen har att ta ställning till.

En viktig drivkraft för EU-kommissionen i debatten är att förmå unionens 27 medlemsstater att ensa sina affärsmodeller och policy, så att en inre marknad för Internetaccess kan etableras. EU-kommissionens främsta drivkraft handlar om att trimma konkurrensen mellan Europeiska ISP:er, bryta de gamla monopolens dominerande ställning, och på sikt få fram nya tjänster, exempelvis en mobiloperatör som har enhetstaxa över hela unionen. De etablerade ISP:erna vill givetvis bibehålla nuvarande regelverk där frågan inte drivs av unionen, utan av 27 nationella regleringsmyndigheter.

En annan aspekt av nätneutraliteten är ifall man från politiskt hålls ska försöka hindra ISP:erna att ägna sig åt prioritering eller diskriminering av Internettrafik, dels gentemot sina kunder, och dels internt, mellan operatörerna. Trafikprioritering/diskriminering har dels en teknisk grund och dels en kommersiell grund. Vissa tjänster som exempelvis strömmande video behöver viss kvalitet i överföringen.
Kritiker av sådan trafikprioritering/-diskriminiering menar att om vi okritiskt accepterar trafikdiskriminiering (särskilt på kommersiella grunder) så kommer enbart starka kommersiella tjänsteleverantörer i praktiken att dominera trafiken på nätet. Man brukar säga att vi får ett Kabel-teve-Internet, dvs. nätet blir dominerat av redan starka och etablerade tjänsteleverantörer som Disney, Viasat, osv. Underförstått menar man i och med det också att all annan Internettrafik konkurreras ut, och inte får tillräcklig bandbred i operatörernas nät.

Ytterligare en frågeställning i frågekomplexet om nätneutralitet handlar om vem som ska betala investeringar i näten. ISP:erna i Europa har länge uttryckt missnöje över att tjänstetillhandahållare (t.ex. Google) tjänar pengar i en infrastruktur som de inte är med och betalar. ISP:erna har därför försökt röra sig uppåt i värdekedjan, och vill bredda sina portföljer av tjänster som tillhandahålls till kunderna. ISP:erna vill inte längre ’bara’ vara s.k. Bit-pipe-leverantörer, dvs. enbart leverera Internetaccess. De vill också leverera innehållstjänster som exempelvis sälja musik på nätet, osv.

Ytterligare en fråga EU-kommissionen har att ta ställning till handlar om mobil Internetaccess, och om unionen ska gå in och reglera affärsmodeller och eventuell trafikdiskriminering i de mobila näten. Vissa menar att särskilda regler behövs just för mobil Internetaccess eftersom det råder en naturlig brist på spektrum, medan andra menar att den etablerade Internet-modellen är viktigare att försvara.

EU-kommissionen har under sommaren/hösten 2010 givit ut en mycket snäv enkät på området. I enkäten efterfrågade man inte allmänna ställningstaganden om nätneutralitet, men väl konkreta exempel på pris-/trafikdiskriminering från dominerande Internet-operatörer. Så som frågorna var formulerade i enkäten var det svårt att börja i rätt ände, och argumentera på en principiell nivå.

EU:s nuvarande Kommissionär för telekomfrågor Nellie Kroes, har att ta ställning ifall EU ska införa tvingande regler genom lagstiftning för att uppnå en viss grad av nätneutralitet. Hon kommer att bekänna färg inför europaparlamentet innan årets slut.

Kroes direktsänds 11 november kl 14:25 här: http://tiny.cc/nnsummitstream

Här: http://intgovse.wordpress.com/
några första funderingar på engelska kring EU-kommissionens remiss om Nätneutralitet. Det är svårt att få grepp om detta problemkomplex

I onsdags var jag på Post- och Telestyrelsens Marknadsdagar. Det var en intressant tillställning. Den dominerande frågeställningen var det lite fluffiga målet om ett neutralt Internet. Computer Sweden sammanfattade diskussionen på ett koncist sätt såhär:

Finns det en risk för att svenska bredbandsoperatörer vill börja strypa tillgången till populära internettjänster som de tycker är alldeles för kapacitetskrävande eller som kanske konkurrerar med bredbandsoperatörerns egna tjänster?

– Nej, knappast. I allla fall inte i dagsläget.

Att det inte finns något problem med nätneutralitet i Sverige var det budskap jag hade ringande i öronen då jag gick därifrån. Glad i hågen slog jag på min iphone, och startade Skype-app.:en. Och se där! Så förvånad man kan bli. Skype i iphone fungerar endast ifall jag använder den på ett wi-fi-nätverk. När jag försöker använda tjänsten Skype via Telias 3G-nät får jag budskapet :

”Skype-samtal över 3G-nätet är för närvarande inte tillåtna på grund av restriktioner i användarvillkoren. Mer information finns på http://www.skype.com.”

Förvirrad vänder jag mig åter till Tomas Zirns artikel och läser vidare:

”– Den här frågan är inget problem i dag. Så länge man inte sätter ett likhetstecken mellan nätneutralitet och gratis, så är detta en fråga som vi kan hantera, säger Lars Klasson, teknisk chef för mobila tjänster på Teliasonera. ”

Se där! Och jag som trodde att jag betalade 199 kr i månaden för åtkomst till Internet! Ibland har jag uppenbarligen åtkomst till Internet, men bara ifall jag lovar att också betala extra ifall jag ska ringa. Hmm… Gungor och karuseller. Jag tycker nog att det finns lite kvar att diskutera då det gäller neutrala nät.